vad har krig och fred gemensamt, och hur kan förstå detta hjälpa till att förstå övergångar mellan de två? Denna artikel från International Peacekeeping tyder på att den konventionella modellen av krig som ’en kamp för att vinna’ är ofta vilseledande; stridande parter kan i själva verket dra nytta av pågående konflikt. Fredsbyggande insatser måste därför påverka konfliktparternas kostnads-nyttoberäkningar så att fred blir det mer attraktiva alternativet.
krig presenteras ofta som en konflikt som involverar två sidor, som båda vill ’vinna’. Men många krig avviker från denna konventionella modell. Krig kan faktiskt erbjuda en lovande miljö för strävan efter mål som också är framträdande i fredstid. Bland de viktigaste målen i samtida konflikter är:
- ackumulera resurser: detta kan leda till militärt kontraproduktiva aktiviteter och kan också innebära korruption och samverkan mellan stridande grupper, förenade i att utnyttja civila.
- begränsning av exponering (av krigare, inte civila) för våld: detta kan innebära manipulation av civila miliser, användning av barnsoldater, samarbete mellan väpnade grupper eller användning av ombud.
- försvagning eller eliminering av politisk opposition: väpnad konflikt kan vara ett användbart sätt att dela oppositionen.
den vilseledande skildringen av konflikter som om ’oss och dem’ har varit mycket användbar för eliter som skyddar sina egna privilegier:
- internationell förvirring tillåter huvudpersoner att utföra brott mot mänskliga rättigheter med minimal internationell fördömelse.
- motståndare kan märkas som anhängare av ’fienden’, vilket försvagar deras trovärdighet: ’om du inte är med oss, är du emot oss’.
- bilden av en fiende kan hjälpa dem som drar nytta av den politiska ekonomin i en konflikt – till exempel genom handel med vapen, droger eller mineraler.
- skapandet av endimensionella etniska identiteter är ofta en viktig del av att upprätthålla bilden av krig som bipolär och maskera klassdimensioner av konflikt.
att förstå övergången från krig till Fred kräver förståelse för vem som orkestrerar och engagerar sig i våld – både från toppen och från botten – och hur man får fred att verka mer attraktiv än krig för båda grupperna. Konsten att underlätta övergången från krig till Fred ligger i att se till att vissa av dem som drar nytta av krig är i stånd att i större utsträckning dra nytta av fred. En viktig konsekvens är att det kan finnas faror i en rigid politik för att bestraffa kränkningar av de mänskliga rättigheterna, i motsats till det gemensamma antagandet att rättvisa och fred är odelbara.
fredsbyggande insatser måste fråga ’vems fred’ byggs-i vars intressen, och på vilka villkor? Snarare än att bara koncentrera sig på förhandlingar mellan ’två sidor’ i ett krig, fredsbyggare bör kartlägga kostnaderna och fördelarna med våld för en mängd olika parter, och försöka påverka de beräkningar de gör. Samstämmighet mellan interventioner är avgörande:
- eftersom fighters ofta har gemensamma behov (för pengar, säkerhet, status, en känsla av tillhörighet) är konfliktlösning inte bara en kompromiss mellan två motsatta positioner utan istället samtidig tillhandahållande av vad båda sidor behöver. Det innebär att utbildning, sysselsättning och rättsstatsprincipen är grundläggande.
- Konfliktlösningspolitiken (t.ex. demobilisering) måste stödjas av en bredare utvecklingspolitik (t. ex. makroekonomiskt stöd).
- förutom kortsiktigt katastrofhjälp krävs betydande långsiktigt ekonomiskt stöd för återuppbyggnad och rehabilitering.